Värmer mig under en filt med en varm kopp mint och choklad te, känns extra "cozy" nu när snön vräker ner utanför fönstret. Väntar in min fästman som är i stan med lillebror.. Jag fick tydligen inte följa med så man blir ju något misstänksam. Undrar om Timpan är ute i snön med faster Mari? Han som hatar overall och allt vad kläder heter, hihi.

Jag frågar Pablo i bilen på väg hem, "Ser du vad jag har gjort med mitt hår?", "Ah färgat det.. ?".. Hmmm killar alltså. Jag tycker det syns jätte mycket att mina slitna toppar är väck haha ;) På min coola t-shirt står det "HEY DJ PLAY MY SONG ALL NIGHT LONG!", älskar den!

Jag lyckades ta mig från hem till färdmedel (5 mins gångpromenad) utan att blåsa bort! Emil lämnar ingen oberörd.. Fy vilken storm. Nu ska jag till psykologen, flera veckor sen sist. Sen väntar jobb hela dagen lång. Hmm.. Jag valde fel dag att vara hemma på. Kram kram!

Jag dumpar socker och onyttigheter imorgon.. Jag lovar.

Idag har jag bara legat i sängen, känt mig riktigt hängig. Timothy är på förskolan då han endast går tre dagar den här veckan och Pablo är i stan med sina kompisar så Goliat och Mollie har troget legat vid min sida. Men nu har det blivit alldeles för många "sega" dagar.. Rastlös är bara förnamnet så imorgon är det tillbaks till verkligheten igen. Men.. vaknade precis upp från en så härlig dröm så det fick mig att känna mig mindre hängig. Timothy kom springandes mot mig, med pulkan i högsta hugg och sa "mamma mamma skynda! Jag vill åka pulka med dig!".. det här kan jag leva på länge.

Nyårsbilder från middagen.



Endast den äldre generationen kom med på bild då kameran inte följde med ut då jag träffade Pablo och vänner.

Idag har jag haft en lugn dag hemma, mamma kom förbi och åt en sen lunch med mig. Efter det åkte vi och hämtade lilleman på förskolan och nu har jag precis lagt honom, tröttare än tröttast var han.

Nu måste jag ta tag i klädberget som väntar på att få komma in i garderoben.. fyyy vad tråkigt det är att vika kläder. Men man lär sig aldrig, väntar in i det sista och då är det inte nådigt med klädesplagg.

Puss ♥

Hoppas ni fått en bra start på året!
Själv är jag segare än segast och har inte rört mig från soffan.

Min nyårsafton var riktigt lyckad (om man bortser från att Pablo försvann spårlöst i några timmar efter tolvslagtet, lagom kul då han var rejält berusad) och jag firade med både vänner och familj. Bilderna sparar jag på tills imorgon då min kamera befinner sig hemma hos mamma och Pelle, den fick stanna där då jag åkte för att träffa Pablo och vänner.

Nu har jag precis beställt hem Katrin Zytomierskas bok "Dags att bli smal! LCHF på mitt sätt". Ja, det är synnerligen dags att bli smal så jag hoppas på riktigt bra och peppande läsning Katrin ;) Kanske dags att röra sig från soffan trots allt..

Smuttar på en god irish coffe och väntar in tolvslaget. Om snart två timmar välkomnar vi år 2012. Ut med det gamla och in med det nya! ;)

Nyårsafton är här!

När jag ser tillbaka på år 2011 så är det delade känslor. Mitt 2011 präglades mycket av nattsvart sorg, ilska och förtvivlan men även styrka, mod och en kamp tillbaka till mitt positiva och lyckliga jag. Jag tappade min framtidstro helt men jobbade mig sakta men säkert uppåt. En kväll av alla andra dagar då jag låg i sängen med persiennerna nerdragna slog det mig och jag blev arg, det som har hänt med Timothty har hänt, hur mycket jag än motarbetar det och sörjer så är verkligheten precis framför mig. Ingenting kommer att ändras för att jag drar täcket över huvudet. Nej, jag bestämde mig. Jag har alldeles för mycket att leva för, jag är ung och har världen framför mina fötter! Det finns så mycket jag vill..

Jag kom upp ur sängen och nu sitter jag här. Jag har fortfarande en lång väg att gå och sorgen kommer alltid finnas inom mig, men jag ska lära mig att leva med den. Göra det bästa av livet. Det här är mitt liv och ingen annans.

Självklart har jag mina "downs", för det är oerhört påfrestande både fysiskt och psykiskt att omvårda ett barn som har varit 3 månader i 16 månader. Ju äldre dem blir desto mer ansvar kan dem ta och desto mer självständiga blir dem. Med Timothy är det tvärtom, desto äldre han blir desto mer hjälp behöver han och desto mer kräver han.

Men jag hoppas och tror att 2012 blir vårt år, mitt, Pablos och framför allt Timothys. Att Timothy gör de framsteg jag vet att han kan och vill, att vi får allt den hjälp vi behöver och inte behöver bli utbrända och istället kan lägga alla krafter på Timothy och hans behov.

2012, du är efterlängtad. Jag är redo!

Ikväll äter jag middag hos mamma och Pelle med gäster, sen får vi se vart kvällen avslutas. Pablo jobbar till kl 23 så förhoppningsvis hinner vi till vår traditionella nyårskyss vid 12-slaget ;) 5:e året i rad nu!

Önskar er alla ett riktigt gott nytt år ♥